skumtgodis.blogg.se

En påse Ahlgrens bilar innehåller enligt innehållsförteckningen glukossirap, socker, vatten, majsstärkelse, gelatin, invertsockersirap (glukos-fruktossirap), mjölksyra (E270), surhetsreglerandemedel (natriumlaktat), vegetabiliska oljor (palm, palmkärna, kokos), aromer, ytbehandlingsmedel (karnaubavax för att inte bilarna ska klibba, E903) och färgämnen E120 (karminsyra till de rosa bilarna) och E141 (klorofyllinkopparkomplex till de gröna bilarna).

Glukossirap, majsstärkelse, invertsockersirap, eller glukos-fruktossirap som det också kallas, är i stora drag ungefär samma sak; sockerarter innehållande olika mängder glukos. Glukossirap och glukos-fruktossirap framställs av stärkelse där sockerkedjor av glukos spjälkas och sedan sammanförs med andra sockerarter så som maltos eller fruktos.

Enligt Göran Petersson (professor i kemisk miljövetenskap) blir glukossirap vanligare och vanligare i godis som ersättning av vanligt socker då det är billigare att framställa. Det binder också vattnet i produkten och förhindrar att kristaller av vanligt socker (sackaros) bildas. Petersson skriver att den nya evolutionära tekniken som möjliggjort en storskalig produktion av glukossirap, i samband med nya EU-regleringar, gynnar användningen av sötningsmedlet glukossirap i livsmedel och då framförallt godis. (http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_26402.pdf)

Glukossirap framställs vanligen ur majsstärkelse eller vete och består av olika sockerarter så som glukos och maltos. Dessa sockerarter har båda ett mycket högt GI-värdet (http://www.halsosidorna.se/Sockerarterochsotningsmedel.htm), det vill säga att det består utav korta glukoskedjor som kroppen lätt kan spjälka vilket därför påverkar kroppen i och med en maximal blodsockerhöjande effekt. Det krävs dessutom en betydligt större mängd av dessa stärkelsesiraper jämfört med vanligt socker för att uppnå samma sötma som vi konsumenter strävar efter. Detta, i samband med att vi oftast äter varor som innehåller mycket glukossirap som tilltugg eller mellanmål, gör att vi därför utsätts för enorma hälsorisker. För stora intag kan enligt rapporten öka risken för att man drabbas av insulinresistens följt av diabetes samt fetma och hjärtinfarkt.

Billigt godis marknadsförs dessutom vanligen till barn och ungdomar och därför utsetts de värst. Se till exempel på godisföretag som Haribo och sorter som Zoo och Polly, inte för att tala om Ahlgrens bilar, där de med sina färgglada förpackningar och leksaksliknande reklamer försöker locka samhällets yngsta målgrupp. Precis som med snabbmatkedjor, drabbas också låginkomsttagare värst av de negativa konsekvenserna som godiset innebär eftersom det är billigare att köpa onyttig mat. Ur ett hälsoperspektiv innebär detta självklart förödande konsekvenser både för individen och samhället i stort när allt fler människor drabbas av socker-relaterade sjukdomar. Denna typ av sötsakskonsumtion blir då heller inte ekonomiskt hållbart i ett längre perspektiv eftersom människor i och med fetma, hjärtproblem och fettleverskador blir oförmögna att arbeta och kräver mer sjukvård vilket belastar samhället negativt.

Den rådande godiskonsumtionen är utöver detta också en etisk fråga eftersom det handlar om att lära sina barn att leva rätt. Man kan då fråga sig om det är rätt av företagen att locka barn till att köpa så ohälsosamma produkter i och med den marknadsföring som de använder. Dessutom lever allt fler vuxna i västvärlden idag ohälsosamma liv vilket smittar av sig på nästkommande generation och man kan därmed fråga sig om det inte är ett ansvar som varje förälder har, att inte bidra till att sitt barn blir sjukt. Sockerberoendet har utvecklats något enormt de senaste 50 åren och idag äter varje svensk enligt DN i genomsnitt 17 kilo godis per år, vilket är det högsta värdet i världen. (http://www.dn.se/nyheter/svenskarna-ater-mest-godis-i-varlden/) Detta medför att vi måste tillsätta dessa enorma mängder sötningsmedel eftersom vi vill och är vana vid att maten och framförallt godiset ska smaka så. Sammanfattningsvis leder detta till en ond spiral där företagen tjänar pengar på att tillverka billigt godis, som då också kan säljas billigt vilket lockar fler konsumenter. Godiset i sig gör oss sedan beroende vilket i sig leder till ökad konsumtion och slutligen ohälsosamma följder.

/ Isabell